Inte en plats menad för gäddfiskare

– Första kastet efter betesbytet levererar alltid en gädda, så brukar det vara i alla fall.
Innan jag hinner prata klart avbryter vistelsen av en stor gädda min mening.
– Det där är en stor gädda! Det är en jävla tia!

Någonstans långt hemifrån finner jag mig sittandes på en altan med en kopp kaffe i handen, nyvaken men pigg nog att lägga märke till vinden som susar över bergskammen övanför stugan. Jag hör min kusin Sebastian och min lillebror Alexander pratar inne i stugan. Lukten av rökt sik från det lokala rökeriet påminner mig om hur bra vi har det. Sommarsolen lyser över ängen medan kossorna betar på det fuktiga gräset.
Pappa kommer ut och frågar om jag är klar för att åka.
– Jag har precis packat klart de sista prylarna som ska med, kaffet och skinkmackorna är redan färdiga i bilen. Det är bara mitt fiskespö kvar som ska packas.
– Alexander och Sebastian är redan på väg till bilen. Jag går och väntar vid bilen också.
– Gör det! Jag kommer ner snart.
Jag drack upp det lilla kaffet som fanns kvar i koppen, tog på mig mina kängor, greppade tag i fiskespöt och satte kurs mot bilparkeringen.
Vi rullade sedan vidare mot fiskevattnen några mil bort.

Efter en längre tids bilåkande på en grusväg och många stopp framför renar var vi framme vid destinationen. Jag och Sebastian lämnade bilen och möts av solens varma strålar.
– Fan vad det bränner på, blir inte kul med den här packningen. Ska du fortfarande hänga med? Det är ju trots allt 1,5 km att gå uppför berget?
– Självklart följer jag med!
Vi plockade ur det vi skulle ha med oss ut på fiskepasset och började traska vidare den långa vägen till fiskeplatsen.
Väl nere vid vattnet möts jag av en spektakulär utsikt över det spegelblanka vattnet och solen som glimmar över vattenytan. Vattnet var kristallklart och siktdjupet var oändligt. Det var ett magnifikt vatten att fiska i helt enkelt.

Precis innan vi ska ro iväg med båten kommer en liten hund farande efter kommer husse och matte. De skulle ut och campa i några dagar på en liten ö och flugfiska efter stor harr. Vi förde en liten konversation innan vi begav oss iväg.

Efter ett tags letande av fisk i det klara vattnet utan några resultat börjar vi tappa hoppet. Stekhett väder och blank vattenyta är aldrig bra för gäddfiske trodde vi. Till vår förvåning kom vi slutligen fram till ett område som innehöll en stor koncentration nate och sandbotten. Och som vi hoppades på var det proppfullt med betesfisk, abborre och gädda. Vi drar oss ut till en djupare del som angränsande till det stora växtbältet. Första kastet följer en liten snipa in till båten med viker av innan hugget kom. Sen kastar jag ut en Mctail alldeles intill växtbältet Då kommer en stor gädda fram och simmar mot mitt bete. Fisken stannar hastigt upp framför betet och iakttar Mctailen medan den simmar sakta efter. I en hastig rörelse hugger fisken mot mitt bete men missar och vänder tillbaka in i vegetationen. Jag blir frustrerad och funderar ut ett sätt att kunna fiska där fisken står. Det är nästan omöjligt att fiska med vanliga beten i tät vegetation. Då kom jag på att vi skulle testa att fiska med ytbeten och trigga fisken till ythugg! Så fort som jag kommer på idéen byter jag bete till en buzzer, och på första kastet kommer ett kolossalt ythugg som får mig att bli skakig i benen. Sebastian tar genast fram kameran och filmar mina följande kast, vi lyckas fånga några på film och blir helt överlyckliga över resultaten.

Men vi lyckades ändå inte kroka fisken med allt vegetation i vägen. Vi beslutar oss för att ge upp ytfisket och beger oss ut på djupa partiet återigen.

När vi kommit ut på den djupa delen av området ser vi hur ett as till gädda simmar mot vegetationen åter igen. Jag blir stressad och ber Sebastian ge mig ett bete som sjunker snabbt. Denna gång blev det en Svartzonker tail i färgen ”Mälaren”. Jag hade aldrig fångat något på den tidigare så jag hade inte direkt ett positivt förtroende för betet.

– Första kastet efter betesbytet levererar alltid en gädda, så brukar det vara iallafall.
Innan jag hinner prata klart avbryter vistelsen av en stor gädda min mening.
– Det där är en stor gädda! Det är en jävla tia!
Fisken simmar efter mitt bete i hög fart och öppnar sina gigantiska käftar och inhalerar betet på mindre än en sekund. Jag sätter ett mothugg som känns i ryggen och fisken svarar i några stenhårda skakningar och rusar iväg med meter efter meter med lina.
Trots min hårda inställda broms fortsätter fisken ta lina. Plötsligt vänder fisken och simmar rakt under båten. Sebastian tar hastigt fram mobilkameran för att få det hela på film. Det var viktigt att ha bevis om fisken skulle släppa tänkte vi.

Fisken kämpar iallafall i någon minut innan jag lyckas pressa in den till båtkanten. Jag blir helt skakis i benen och tjuter:
– Det är PB! Ta fram håven!
Fisken rusar ytligare en gång innan jag får in henne igen till båten. Då gör fisken ett hopp upp ur vattnet och Sebastian hinner precis håva fisken innan den simmar iväg.
Vi utbrister i total lycka och Sebastian säger hastigt :
– Du har PB Calle!
Jag blir ännu gladare och tar fisken i ett stadigt gälgrepp.

Fisken är mycket längre änn vad vi trodde, vi blir fascinerade av dess storlek och ivrigt mäter och väger den för att sedan lägga tillbaka den i håven för att återhämta sig. Resultaten är helt briljanta och landar på 11,2 kg fördelat på 117 cm!
Garanterat nytt PB!

Vi sitter ett tag och försöker ta in vad som hade skett medan fisken återhämtar sig. Det var helt otroligt hur magisk fighten och hugget var!

Vi tog några snabba bilder och filmar fisken innan vi släpper tillbaka den. Fisken simmar lungt tillbaka och man får en sån där skön känsla som slår det mesta. Magiskt att se fisken simma tillbaka till sitt hem och klara sig.

Vi beger oss hemåt och vi fortsätter prata om fisken hela vägen tillbaka. Allt vi gjort, så långt vi gick, allt slit var värt det i slutändan.
Vi fick några stycken gäddor varav den näst största var på över metern!

Den fina natur som bjöds på här uppe är helt oslagbar, hit ska jag återvända till garanterat. Kanske nästa år eller året efter det. Jag vet iallafall att jag kommer återvända till Jämtland och Härjedalen!
146

230

179

173

5190

5133

3 thoughts on “Inte en plats menad för gäddfiskare”

  1. Det där är en berättelse som ger gåshud. Vilka beskrivningar du gör av miljön. Detta var riktigt bra!
    Härlig inledning då du direkt smackar in en i händelsen, det får en att vilja läsa mer och verkligen komma fram till att gäddan sitter. Som sagt, beskrivningarna du ger på vägen dit är helt fantastiska.
    Du borde satsa på att skriva ett riktigt reportage, ta några schysta bilder och redigera din kommande text några gånger och skicka in till någon fisketidning, du kommer lätt få den publicerad. Jobba lite på strukturen på texten så blir detta helt super!

    Blev riktigt imponerad av detta, snyggt jobbat Casper! 😀

    1. Tackar så himla mycket!
      Det värmer verkligen att höra så positiv respons på något jag skapat!
      Responsen på denna berättelse har varit över förväntan vilket gör att jag längtar till att skapa nya äventyr som sedan blir till textformat på pappersarken.
      Ska jobba på mitt skrivande och utveckla mig inom området. Och vem vet, kanske blir något av mitt material framtiden!

      Återigen tack så jättemycket Matilda! :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *