SM-guld till Tobias Lind

Nu var det äntligen dags. Det som jag hade gått och haft ont i magen över i flera dagar innan, SM i mormyska 2015. Jag skulle tävla i juniorklassen, alltså ungdomar upp till 19 år. Det var bara 7 personer i min klass, men de som tävlar i ett SM är långt ifrån dåliga på att fiska, så motståndet var tufft. Då man tävlar i mormyska är det annorlunda regler jämfört med vanliga pimpeltävlingar. Det är bara tillåtet att fiska med mormyska och man tävlar inom ett avruskat, begränsat område. Mäsk är även tillåtet och man har två pinnar med sitt tävlingsnummer på. Med pinnarna markerar man ut sina hål. Alltså har man en pinne med sig hela tiden, som ska sitta 30 cm ifrån hålet man fiskar och en pinne som man kan markera ut ett hål med. Det betyder att man kan markera ett hål som man fått mycket fisk i, för att sedan ha tillgång till det lite senare under tävlingen igen. På ett SM är det tre deltävlingar, där man ser ut vinnaren igenom platssiffror som jag kommer till lite senare i texten.

Nu var det 10 minuter till starten av den första deltävlingen. Över 100 fiskare stod nu vid kanten till rutan som skulle fiskas, väntandes på att få beträda den. Fem minuter innan starten kom den första signalen som innebär att man får beträda rutan och markera vart man ska börja fiska. Jag valde att starta nedanför ett sågverk, medans de flesta startade på andra sidan, inne vid en liten ö. Då startskottet för fisket kom borrade jag först mitt första hål och sprang sedan iväg 20 meter, där markerade jag upp mitt andra. Jag höll mig sedan där under alla tävlingens tre timmar, trots att det var riktigt trögt där. Vid invägningen vägde jag in 266 gram, fördelat på snorgärs i miniformat och abborrar i yngelstorlek. Dock räckte det till en förstaplats i första deltävlingen, då tvåan hade 193 gram.

Andra deltävlingen gick av stapeln samma dag, på eftermiddagen. Då var det lite andra förutsättningar, eftersom att det var flera tävlande som kom i kontakt med små abborrar i lite större mängder. Då halva tävlingen hade gått såg jag att det i mitten av rutan var två gubbar som fick mört. Då sprang jag också ut dit och markerade två hål, fem meter bredvid dem. Jag mäskade sedan förhållandevis rikligt och det ledde till att även jag kunde gå emellan mina håll och fiska upp mört. Den enda saken som var synd för min del var att jag fick igång mörten i slutet av tävlingen, vilket ledde till att jag inte han höja min vikt lika mycket som jag hade hoppats på. De 832 grammen jag vägde in efter tävlingen räckte inte hela vägen, då ettan hade 930 gram.

Senare på kvällen la jag upp mina planer för den sista deltävlingen. Den skulle hållas på söndagen nästa dag och hålla på i fyra timmar, istället för tre. Då hade jag platssiffra 3 och tvåan hade platssiffra 4. Den som har den lägsta platssiffran efter tre deltävlingar vinner. Det betydde att jag var tvungen att vinna den sista tävlingen för att kunna vara säker på en vinst. Pressen jag kände och klumpen jag hade i magen den följande morgonen var helt klart det värsta jag varit med om. Den första delen av tävlingen hade jag bara fått någon liten abborre, och det var med panik i blicken som jag sprang runt och letade efter fisk. Äntligen såg jag återigen en gubbe som drog lite mört vid mitten av rutan. Då gjorde jag likadant som dagen innan, markerade ut två hål fem meter ifrån honom som jag sedan mäskade i. Ett av mina två hål drog till sig mört, och där kunde jag sedan lirka upp någon mört då och då. Den andra flaggan använde jag till att gå runt i området för att leta efter fisk, de stunderna som mörten inte ville nappa.

Jag vägde sedan in 853 gram, och just då kändes som att det inte skulle räcka till. Det skulle dröja en stund tills prisutdelningen, så då köpte jag en hamburgare som knappt gick ner bredvid den stora klumpen som jag hade i magen.

Då talaren för prisutdelningen sa att det var dags för juniorklassen klöste jag bort skinnflikar från händerna i raketfart och klumpen i magen hade spridit sig runt i hela kroppen. Då han sedan sa att segraren hette Tobias Lind var det mest en lättnad som infann sig. Trycket från bröstet som hållit i sig en längre tid släppte nu, och jag fick gå fram och ta emot min efterlängtade guldmedalj.

Untitled

Untitled

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *