image

SM guld 2015

Frågan jag ställde mig själv efter tävlingen var: Kan det bli ett andra guld?

Allt var packat och klart för SM 2015 i pimpelfiske som skulle vara uppe i Norsjö, jag hade varit där en gång innan och det var också på ett sm men då blev det ett fiasko. Så jag var riktigt pepp på att få ta en revansch på sjön och borrarna som simmade runt där.

Klockan var 07.30 och vi satt på bussen på väg mot sjön, jag minns att jag och en annan fiskekamrat som också skulle tävla satt och dunkade hårdrock för att vi skulle peppa till, och pepp blev man! När väl bussen var framme så steg vi av bussen och packade ur isborrarna och skryllorna och allt annat, sedan så började vi traska ner mot sjön. Startskottet skulle gå 09.30 men jag ville vara där nere i god tid för att se hur föret var och för att se en liten skymt hur sjön såg ut.

Vi satt nere vid strandkanten och pratade lite skit och peppade upp varandra jag och några till juniorer i samma klubb

Nu var det runt 15 minuter kvar till utgången skulle börja så jag gick ut till ”startlinjen” och var beredd på att gå ut, men problemet var att jag fortfarande inte hade någon aning alls på var jag skulle börja och fiska.

Klockan slog på 09.30 och allt folk började gå och vissa kutade så det var bara att börja traska ut på isen. Jag och en till som jag gick bredvid hade kanske gått drygt 2km men var lite brydd på vart vi skulle gå någonstans? Så jag tog fram kartan och började än en gång kika runt på vart man kunde gå men hittade inget som såg så hett ut men sedan säger Gustav som jag gick med att vid ett par stenar en liten bit bort såg det hett ut och jag kände samma sak så vi började att traska dit.

Men vi fick skynda oss för det var bara en kvart kvar innan startskottet gick så vi började småjogga lite lätt.

När jag väl är framme så hinner jag inte mer än att ta av borrskydet och sätta ner skryllan innan startskottet ekade över sjön. Först då fattade jag att det var just nu det verkligen var SM.

Jag borrar färdigt mitt hål och drog ut linan och dunkade pirken mot botten och väntade på napp men inte en känning. Så ungefär efter en halv minut var det bara att springa runt och börja leta på.

Efter ungefär en timme så hade jag kanske 5 små fiskar och stod och funderade mellan att dra ut till höger eller in till en vik där det inte satt någon alls, hjärnan sa att jag skulle gå ut och leta efter finare abborre som jag känner mig mer bekväm på men magkänslan drog mig in till viken. Jag slog på 10 hål ungefär och hade inte haft en ändå känning på sakerna, så jag gick några meter längre in och satte ner skryllan och borrade hålet, men innan jag började fiska så bytte jag till tafs-spö för att se om man kunde lura upp någon på det.

Det tar inte länge innan det kommer upp en liten abborre i hålet och så fortsatte det bara, fisk efter fisk kom upp men dock så var dom riktigt små, det var dom där tusenbröderna som var i farten så vikten gick inte upp snabbt nere i skryllan och det stör mig riktigt hårt när det är smått som vill hugga, så jag satt där och kikade utöver sjön och funderade på om det är värt att gå ut och leta efter finare fisk men jag struntade i det och gick runt och plockade småfisk istället, och ja det var nog det bästa valet jag har gjort i hela mitt liv.

För slutskottet smällde och jag var på väg in och hörde lite lätt hur folk som man gick förbi sa att det inte alls var någon fart på fisken längre ut i sjön och det visade sig att dom hade rätt för när jag väl kom in till land så är det inte så märkvärdigt stora påsar som visade sig, så medan jag stod i kön för att väga in så började man blir lite smått nervös och tänkte att man kanske kan hamna på pallen.

Det var min tur att lämna över påsen till dom som väger, vågen visar 4705 gram och hör hur mannen som väger påsarna säger att det här kommer bli jämt om guldet.

Och ja,  jämt blev det iallafall, efter all nervositet som man hade gått runt på under eftermiddagen så var det dags för prisutdelning. Dom började med yngre damjuniorer och sedan yngre herrjuniorer och sedan äldre äldre damjuniorer och sedan gick dom över till äldre herrjuniorernas klass och nervositeten steg riktigt högt. Dom började med 3:an och han hade 3862, då kom det en liten lättnad att man åtminstone hade hamnat på pallen och sedan så sa dom tvåan som hade 4491gram. Om jag inte hade haft öron så hade leendet nog gått runt på mig, den lättnaden som uppstod den går inte att beskriva, att först höra hur dom säger fyratusen och sedan fyran efter, då kändes det som om att man sitter i ett plan och motorerna slutar fungera och man kommer störta men sedan så startas dom igen och planet  lyfter igen, så var känslan ungefär för mig, att tro att man ska höra sitt namn på 2:a platsen och sedan så hör man siffrorna och vet att den vikten inte är min utan var en lägre siffra.

Till slut så sa dom att vinnaren på 4705 gram är Oliver Nord. Då förstod jag att jag hade vunnit SM  2015!

image
Finns nog ingen skönare känsla än att stå högst upp på pallen.

 

image
Här står en nöjd Oliver.

 

2 thoughts on “SM guld 2015”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *