Kategoriarkiv: Fiskforskning

Centralt innehåll:
-Skriftlig framställning av texter för kommunikation, lärande och reflektion. Språkriktighet, dvs. vilka språkliga egenskaper och textegenskaper i övrigt som en text bör ha för att fungera väl i sitt sammanhang.
-Bearbetning, sammanfattning och kritisk granskning av text. Citat- och referatteknik. Grundläggande källkritik.

Hungrig öring vandrar bäst

I artikeln ”Hungrig öring vandrar bäst” (Havsutsikt 9/2009) skriver Stefan Larsson om öringen är en anadrom fisk. Anadroma fiskar föds i sötvatten, lever där en tid, sedan vandrar de ut i havet för att växa sig stora. När öringen vandrar ut till havet på våren kallas den smolt. Efter ett eller några år i havet återvänder den till sötvatten för att leka, och cirkeln är därigenom sluten.

Larsson skriver att öringens vandring är mycket riskfylld men när öringen återvänder har den tack vare den stora tillgången på föda i havet blivit mycket större och starkare än de fiskar som inte vandrat. De öringar som inte vandrar kallas stationär öring. När inte alla fiskar inom samma art vandrar kallas det partiell vandring. Om öringen väljer att vandra eller inte beror, enligt Larsson, på hur mycket föda det finns.

Artikelförfattaren tar även upp att vattenkraften utgör ett problem när öringen ska vandra. Dessutom har den odlade smolten svårare än den vilda att överleva. De senaste åren har man upptäckt att den odlade smolten har ännu sämre överlevnadsgrad. Larsson menar att forskarna misstänker att detta kan bero på att smolten har större fettreserver när den sätts ut än tidigare. Detta gör att den är mindre benägen att vandra.

De två senaste åren har Larsson dessutom studerat utvandringen hos öring som inte matats lika mycket innan utsättningen. Deras fettreserver har varit betydligt lägre vid tidpunkten för utsättning. Det positiva resultatet av denna svältperiod var över vår förväntan den magrare odlade smolten vandrade ut i samma antal som den vilda.

De två senaste åren har vi dessutom studerat utvand- ringen hos öring som inte matats lika mycket innan utsättningen.Deras fettreserver har varit betydligt lägre vid tidpunkten för utsättning. Det positiva resultatet av denna svältperiod var över vår förväntan; den magrare odlade smolten vandrade ut i samma antal som den vilda.
Genom att inte mata den odlade fisken lika mycket som idag skulle sannolikt fler av de öringar som sätts ut vandra till havet. Detta gynnar fisket efter öring i havet men också fisket i älvarna, då fler stora fiskar kommer att återvända för lek. Vi fortsätter nu att arbeta med att ta fram en plan över hur man skall odla magrare fiskarna utan att för den skull hota fiskarnas hälsa och välmående i odlingen.

källa http://www.havet.nu/dokument/HU20093oring.pdf

Öringen vanligast i världen

I artikeln ”Öringen – världens vanligaste fisk” (www.havsutsikt.nu) skriver Stefan Larsson att öringen förekommer i små bäckar och åar, såväl som i havet och sjöar. Skillnaden på dessa olika klimat gör också att fisken får skillnader. Öringen i bäckar blir oftast inte större än några hundra gram, medan öringen i sjöar och havet kan äta sig större och bli flera kilo stora. Fortsätt läsa Öringen vanligast i världen

Parasitangrepp på gäddor i Mälaren

Artikeln ”Parasitangrepp på gäddor i Mälaren” på www.lansstyrelsen.se handlar om att de två senaste somrarna har ett stort antal gäddor med hudsår upptäckts i Mälaren. Med stöd av intresseorganisationen Sportfiskarna har nu länstyrelsen låtit Statens veterinärmediciniska anstalt (SVA) analyserat såren på tre fiskar.

Enligt artikeln är provsvaren  nu klara och visar att gäddorna kan ha drabbats av ett slags sporbildande parasiter som bildat cystor i fiskarnas muskelvävnad. Parasiten tillhör släktet myxoza och kan bara drabba vattenlevande djur.

Källa:http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/Sv/nyheter/2012/Pages/parasitangrepp-pa-gaddor-i-malaren.aspx

Av Casper, Samuel, Adam.ö och Christopher.N

Våtmarker – rätt sätt att minska övergödningen?

I artikeln ”Våtmarker – Rätt sätt att minska övergödningen?” (Havsutsikt 1/2014) skriver Andrew Quin, Fernando Jaramillo och Georgia Destouni att det vara gynnsamt mot naturen att anlägga våtmarker som fångar upp näringsämnen såsom fosfor och kväve innan det rinner ut i havet. En ny forskning visar att våtmarkernas förmåga att ta upp näringsämnena och minska näringsbelastningen på havet beror på vart i landskapet de ligger. För att detta ska bli bättre och mer effektivt så behöver vi ha mer kunskap om ämnet.

Enligt artikelförfattarna har ett antal projekt om hur bra våtmarker fångar upp näringsämnen gjorts men har oftast bara fokuserat på en enskild våtmark vid lokalt avrinningsområde, och de visar att en våtmark under bra förhållanden kan minska näringshalterna i det vattnet som strömmar igenom det.

Innan man börjar lägga pengar på konstruering och reastaurering av våtmarker vid Östersjön så tycker artikelförfattaren att man borde undersöka den totala effekten av alla våtmarker som ligger i landskapet.

Enligt studien i artiklen såg man ingen statistiskt mätbar effekt av våtmarkerna på den vattenburna belastningen av näringsämnen till havet. Resultaten visar att våtmarksåtgärder för att minska näringsbelastningen på Östersjön inte alltid är effektiva lösningar.

Gäddors lek engagerar många

I artikeln ”Gäddors lek engagerar många” (Havsutsikt 2/2013) berättar Jonas Nilsson, Per Larsson och Olof Engstedt om gäddornas lek och gäddfabriker.

Artikelförfattarna skriver att hälften av Östersjöns gäddor är födda och leker i sötvatten. De har ett väldigt starkt homingbeteende, alltså de återvänder till samma plats där de är födda när de ska leka. Gäddor som uppehåller sig längs kusten större delen av året, men vandrar upp i sötvatten för lek kallas anadroma. Den andra hälften leker på kusten. Fortsätt läsa Gäddors lek engagerar många